Vi människor har alltid lagt mycket tid och energi på att passa in, genom att till exempel utveckla olika beteenden eller klädstilar. Reklambranschen är som vilken annan bransch  som helst, de vill tjäna pengar och drar därför nytta av vår natur. Detta gör de genom att spela på vår otrygghet och vår strävan att vara som andra, de skapar helt enkelt ideal. Vad de vill ha sagt med sin reklam är i stort sett att om du inte ser ut som personen på bilden eller har samma kläder som han/hon har så är du inte lika mycket värd.

Kläder är ett bra verktyg för reklambranschen att skapa ideal och reklamen riktar sig ofta till tonåringar som är lättpåverkade och lättstyrda. Därför blir ofta utbildningen lidande på högstadieskolor, där eleverna bryr sig mer om vilka kläder de har på sig än vad läraren säger. Det kan också skapa ett obehag hos elever att komma till skolan när de känner att de inte passar in för att de inte har råd med det senaste, eller har föräldrar som helt enkelt inte vill spendera pengar på nya kläder varje månad. Jag tror att i slutänden så är det utbildningen som blir lidande och jag tycker det är helt absurt att barnens mentala hälsa får ta smällen för att reklambyrån ska tjäna enkla stålar.

Kroppen är det område där jag tycker att vi har flest ideal att leva upp till. Du som kvinna får inte har nått fett på kroppen, du får inte vara för kort och är du lång så är det också en nackdel. Vi män ska vara långa och starka och har du små ”fötter” eller om ”tummen” är för liten så har du det inte lätt. Det som påverkas mest av våra kroppsliga ideal är vår fysiska hälsa, många både kvinnor och män lider av ätstörningar av olika slag. Dessa ätstörningar kombineras ofta med tung fysisk aktivitet, vilket sliter oerhört på både kropp och själ. Jag läste en artikel i DN som är skriven av Emma Lofors och publicerad 2010-03-26, som jag tycker beskriver problemet väldigt bra. Här är ett litet urklipp.

Fler än en av fyra kvinnor vill gå ned i vikt – trots att de själva anser att de egentligen är normalviktiga, visade studien. Nio av tio tänker ofta på vad de äter. Varannan kvinna upplever att självkänslan är kopplad till utseendet.

– Det är så sorgligt. Detta är ett hälsoproblem. Vi ville på ett humoristiskt vis väcka kvinnors syn på den egna kroppen. Måste vi bestraffa, belöna och kontrollera oss med mat? Och måste vi jämföra oss med andra? frågar Paula Ternström.

Denna del av artikeln handlar om Paula Ternström som ville spegla kvinnors känslor med en föreställning (Matdesperat). De grundade föreställningen på enkäter och andra undersökningar. Läs gärna artikeln för jag tycker som sagt att den beskriver problemet väldigt bra.

Den enda gången jag kan se positiva effekter av ideal är när de påverkar vårt beteende. Det som syns mest idag tycker jag är att många är väldigt miljömedvetna, vilket jag tycker är väldigt bra. Många köper bara närproducerad mat och det är relativt många som kör hybridbilar och andra miljövänliga fordon. Detta tror jag är en effekt av att vi allt oftare ser reklam på tv där butiksbiträden säger att köttet alltid är svenskt och kanske till och med producerat i kommunen, i deras affärer. Detta tycker jag är jättebra, när vi kan använda ett verktyg som ideal som har sån stark effekt på oss människor till att göra gott och förändra världen i rätt riktning.

Men idealen påverkar ju tyvärr inte bara vårat beteende positivt. Det finns många som pågrund av kroppsliga ideal eller klädesideal känner att de inte räcker till, det kan i sin tur leda till ett destruktivt beteende där man skär sig eller gör annan skada på sin kropp.

Så för allas säkerhet och välmående, stoppa reklamidealen!

Jag har gjort lite längre kommentarer på dessa inlägg:

Halva Matte B på en genomgång?

Ska läraren ”behålla badkläderna på”?

Dikter:

Kims dikt

Yousefs dikt

Gud

Gud är en vilobädd, på den vi ligga utsträckta i alltet
rena som änglar, med helgonblå ögon besvarande stjärnornas hälsning;
gud är en kudde mot vilken vi luta vårt huvud, gud är ett stöd för vår fot;
gud är ett förråd av kraft och ett jungfruligt mörker;
gud är det oseddas obefläckade själ och det outtänktas redan förruttnade kropp;
gud är evigheternas stående vatten;
gud är intets fruktbara frö och de nedbrunna världarnas handfull av aska;
gud är insekternas myriader och rosornas extas;
gud är en tom gunga mellan intet och alltet;
gud är ett fängelse för alla fria själar;
gud är en harpa för den starkaste vredens hand;
gud är vad längtan kan förmå att stiga ned på jorden!

Av: Edith Södergren

Guds Misstag

Gud gav världen all sin lyster

Gud gav världen människan

Människan gjorde världen dyster

Människan blev världens överman

                          *

Gud gav människan fri hand

Gud gav människan välstånd

Människan satte världen i brand

Människan fick aldrig nått förstånd

                          *

Gud måste ångra vad han har gjort

Att han gav oss nyckeln till nått så stort

Gud gav oss liv

Vi gav honom fingret.  

Av: Filip Sjöholm

Titel

Bokens titel är kort,den är  inte djupsinnig, den är inte häller poetisk eller vacker. Den säger inget om handlingen och den känns lite som en titel som skrevs precis innan boken trycktes, för att den skulle ha något namn över huvud taget. Jag tycker inte att det är så bra att skriva en titel som den här, eftersom att den inte lockar eller berättar nånting för en eventuell läsare. Det enda positiva är att om man väl börjar läsa boken så kan man inte lista ut något i förväg, utan allting kommer som en överaskning.

Form 

Det är en ganska tjock bok både med avseende på tjocklek och innehåll, då den har ca 450 sidor och är fullspäckad med händelser och nytt folk hela tiden. Boken är indelad i många och relativt korta kapitel där max 3 kapitel i rad handlar om samma folk, dock så har varje kapitel en ny händelse i centrum. Till skillnad från bokens titel så är kapitelnamnen väldigt informativa och kan ibland innehålla lite humor, som man oftast inte upptäcker fören man kommit halvägs in i kapitlet. Till exempel kapitel 4 ” En fältmanöver och bivackering- Nya vänner- Inbjudan till en landsvistelse”. I detta kapitlet hamnar herrarna mitt i en militär uppvisning där de får springa för allt vad de är värda för att inte bli nertrampade av hästar eller träffade av gevärskulor.

Att dela in boken i många små kapitel passar mig väldigt bra, eftersom att jag inte läser så lång tid åt gången så hade jag i vanliga fall fått sluta mitt i ett kapitel och sen glömtbort handlingen till nästa gång.

Berättarstruktur

Min bok har inslag av de båda teknikerna och är en blandning av den episka och den dramaturgiska berättartekniken. I stora drag så är berättelsen uppbyggd av små korta händelser som oftast inte påverkas av föregående händelser eller kommer påverka kommande. Den är nästan som en fredlig Sagan Om Ringen och har drag från den episka tekniken. Men om man kollar på de enskilda händelserna istället så är de uppbyggda på ett dramaturgisktsätt, där det börjar lite lugnt och man får veta lite om de nya karaktärerna. Sen stiger spänningen mer och mer till man når ett klimax och spänningen avtar. Jag tycker att författaren har lyckats bra med kombinationen och det gör hela berättelsen mer spännande och intressant att läsa.

Budskap

Jag tror inte att författaren bara har ett budskap med boken utan att har ett budskap för varje liten dramaturgisk händelse i den stora episka berättelsen. Men det jag har lagt märke till är att de flesta budskap bygger på att så länge man är ärlig, snäll och hövlig till alla som förtjänar det så kan man ta sig ur vilken situation som helst, oavsett hur konstig den är.

// Filip Sjöholm

Centrala Karaktärer

Min bok bygger på fyra huvudkaraktärer som jag skrev i min första logg; Mr Pickwick, Mr Tupman, Mr Winkle och Mr Snodgrass. De fyra männen är väldigt olika och har olika intressen, det enda som de har gemensamt är klubben och det faktum att alla håller väldigt hårt på att framstå som gentlemän. Mr Pickwick är lite äldre än de andra och är gruppens ledare, han är en bra talare som utstrålar stor pondus och de andra männen ser upp till honom. Mr Tupman är följets kärleksguru med svaghet för fester med dans och framför allt vackra kvinnor i fina balklänningar. Mr Snodgrass är poeten bland de fyra männen och är väldigt förtjust i dikter och sånger. Den som återstår är Mr Winkle, han ser sig själv som en bra atlet, men än så länge har det inte gått så bra för honom när han fått chansen att visa sin skicklighet. Jag tycker att det är kul att karaktärerna är så olika för man får en stor variation av händelser som gör det roligare att läsa.

Personbeskrivning

Karaktärerna beskrivs lite olika i boken, dem som har varit med ett tag i berättelsen kan både beskrivas utifrån vad de gör eller hur de tycker och tänker. Men de karaktärer som är lite nyare eller som inte betyder så mycket för historien får man ingen inblicki utan dem beskrivs bara efter vad dem gör och säger. Detta tycker jag är bra eftersom att  det lätt blir tråkigt att läsa om alla känslor beskrivs i detalj även om de inte har någon betydelse för handlingen.

Miljö

Berättaren beskriver miljön utifrån vad karaktärerna ser, därför varierar detaljerna beroende på vilken av herrarna det handlar om just då.

‘ ”Sir Thomas Clubber, lady Clubber med döttrar!” ropade mannen i dörren med stentorsröst. Samtliga i balsalen tittade mot entrén där en lång herre i blå frack med blanka knappar, en storväxt dam i blå silkesatlas och två unga damer i fashionabla klänningar i samma färg just trädde in’ (Sidan 40)

Detta är när Mr Tupman är på bal och som ni ser så ligger kläderna i centrum för beskrivingen, eftersom att det är vad Mr Tupman lägger märke till. Men om det hade handlat om Mr Pickwick hade författaren beskrivit vilken typ av människor det var istället för vad de hade på sig. Det jag försöker säga är att författaren beskriver miljön olika beroende på vad de olika karaktärerna ser eller tycker är viktigt. Det gör att karaktärerna blir mer levande och det känns som att det är karaktärernas tankar istället för författarens.

Konflikter

Den här boken byggs inte upp av en eller två konflikter utan av massa olika. Huvudhandlingen är deras långa upptäcktsresa som fylls ut av situationer som uppstår längs vägen då de träffar nya människor. Även här skriver författaren händelserna efter vilken av karaktärerna som står i centrum. Därför blir det stor variation i berättelsen och den blir inte så långtråkig.

// Filip Sjöholm

Pickwickarnas Resa

Jag har läst boken Pickwikklubben som år 1836 skrevs av författaren Charles Dickens. Mitt exemplar trycktes av Bokförlaget Bra Böcker i Höganäs år 1982.

Boken är uppbyggd av många små humoristiska berättelser där följet hamnar i konstiga situationer som de blir tvungna att ta sig ur. Hela tiden träffar de nya människor och skaffar sig både vänner och fiender. Vid många av mötena får de ta del av en ny berättelse som fångar deras intresse och som nogrant skrivs ner i en av loggböckerna.

Inledning

Boken utspelar sig i England i början av 1800-talet och handlar om fyra gentlemen: Mr Pickwik, Mr Snodgrass, Mr Tupman och Mr Winkle. Dessa fyra herrar är alla medlemmar i den fina och exklusiva herrklubben Pickwikklubben. En klubb som har en stor och ändlös hunger för kunskap i alla dess former.

Det hela börjar då männen blir utskickade att resa runt landet å klubbens vägnar för att samla och anteckna all intressant information de kan få tag på, och de har inte hunnit långt innan de stöter på sin första historia och de första sidorna i loggboken är skrivna.

Innan själva historien börjar så får man reda på bakgrunden, inledningen är alltså skriven på kronologiskt vis. Detta tycker jag är bra för det hade blivit alldeles  för svårt att hänga med om allt hade börjat mitt i.

Berättaren

Boken är skriven i tredjeperson och berättaren är inte inbland i historien på något vis utan är helt enkelt bara en berättare. Han är allvetande och vet vad alla karaktärerna tycker och tänker. Historien berättas i dåtid och utan kommentarer på de olika händelserna från berättaren, men är skriven så att det är svårt att uppfatta den på mer än ett sätt.

Språk/Stil

Eftersom att det är en gammal bok så har den ett gammalt språk, den har även ett lite finare språk på grund av dess huvudpersoner.

”Vill I lämna hästen här, vill I?” upprepade den rödhårige lutad mot sin spade. ”ja, just det” svarade mr Pickwik som vid det laget, med hästen vid betslet, hade gått fram till träsgårdsstaketet. ”Frun” ropade den rödhårige med hög röst. ”Kan vi få lämna in den här hästen, min goda kvinna?” sa mr Tupman med sitt mest förföriska tonfall. (sidan 90)

Herrarna har fått en häst på sin resa och försöker lämna in den på en gård som de går förbi.

Eftersom att boken är uppbyggd av många olika berättelser så blir den inte långtråkig och är lättläst för dem som inte brukar läsa timmar i sträck utan nöjer sig med ett eller två kapitel i taget. Någon som jag till exempel, därför tycker jag att den har varit bra änsålänge.

// Filip Sjöholm

I svenska A hade vi mycket grammatik och använde oss inte av så mycket nya sätt att lära oss på, därför hade jag inte så höga förhoppningar på svenska B. Nu med facit i hand så tycker jag att det har varit bättre än jag trodde. Vi lär oss på nya sätt, som med datorerna och bloggarna, även om det ibland kan vara lite rörigt. Jag hoppas att det kommer fortsätta såhär nu när vi går vidare i kursen.

/Filip

Välkommen till Skolbloggen. Det här är din första bloggpost, automatiskt genererad. Radera den, eller ändra bäst du vill, för att komma igång med bloggandet!

Om du behöver hjälp att komma igång, kolla in alternativen på vår support-sida